Perspektiv på stockholmska
Den språkvetenskapliga forskningen om stockholmska, den variant av det svenska språket som talas i Stockholm, har pågått i drygt 100 år. Spännvidden är stor i fråga om metoder och material men intresset för stockholmskans uttalsmässiga drag och sociala variation har funnits med och varit dominerande från början.
Denna karaktäristik stämmer också in på min egen forskning på området som har rört stockholmska i populärmusik, “ekenssnacket” som språklig varietet och populärkulturellt fenomen, den interaktionella funktionen hos särskilt höga tontoppar i traditionell arbetarklasstockholmska, överklasstockholmska i offentligt språk samt uttal och uttalsvariation i äldre stockholmska.
I föredraget uppehåller jag mig framförallt vid den senaste och mest omfattande av dessa studier, en sociolingvistisk undersökning av den äldre stockholmskans uttalsvariation som är baserad på arkivinspelningar av 124 stockholmare födda 1862–1946. Materialet samlades in av Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet inom olika forskningsprojekt från slutet av 1950-talet fram till 1990-talet. En central del av studien är att beskriva hur den språkliga variationen hänger samman med utomspråkliga faktorer som exempelvis talarnas födelseår och sociala klasstillhörighet.
Efter en presentation av de viktigaste resultaten övergår jag till att diskutera det undersökta materialets möjligheter och begränsningar och de teoretiska och metodologiska utmaningar som har uppkommit under arbetets gång. För att fördjupa diskussionen ger jag även glimtar från mina övriga studier om stockholmska där jag har ställt andra frågor och använt andra metoder men undersökt delvis samma material.